Anonim

Det finns inteckning mäklare företag, hypotekslån bankörer och då finns det direkta långivare. Det finns tydliga skillnader mellan dessa tre vanligaste formerna av bolån. De är alla inblandade i att erbjuda hypotekslån, men en viktig skillnad är där de egentliga lånefonderna kommer ifrån.

En inteckningsmäklare har inte egna pengar att låna ut. De tar ansökan från konsumenten som vill ha inteckning, då "handlar" den här affären bland olika hypotekslån eller direkta långivare. Om ansökan överensstämmer med riktlinjerna från banken eller långivaren, görs ett erbjudande till mäklaren för att tillhandahålla ett lån till sin sökande.

Även om inteckningsmäklareföretaget kan kallas XYZ, och är som konsumenten hanterar, kommer den faktiska pengar från en bankir eller långivare, där konsumenten skickar sina månatliga betalningar. Mäklaren har helt enkelt kommit in mellan låntagaren och långivaren och gör sina pengar i form av provisioner som inbegriper poäng och originalkostnader.

En hypotekslånare, som också annonseras som ett bolag, kommer också att ta en ansökan från en konsument, men istället för att handla om en långivare som kommer att acceptera det, kommer de att ge pengarna själva, vilket de kan få från en kreditlinje de har på plats.

Denna kreditlinje, som kan vara i miljoner dollar, kan tillhandahållas från en direkt långivare som gör det möjligt för banken att få tillgång till tecknade pengar för att tillhandahålla ett hypotekslån, om låntagaren följer riktlinjerna från den långivaren. Lånet stängs då typiskt av hypotekslåns bankens namn. Banken då, vanligtvis innan en första betalning är ens på grund av, kommer att överföra det hypotekslån över till långivaren som tillhandahöll kreditlinjen. Detta system gör det möjligt för bankiren att agera snabbare än en mäklare och i vissa fall även det som kallas "delegerat försäkringsbrev" där de kan fatta egna beslut på eget ansvar baserat på långivarens riktlinjer och därigenom spara tid från att skicka avtalet till långivaren för granskning.

Tanken här är att när lånet är stängt kommer den långivare som tillhandahållit krediten att ta över lånets service och konsumenten kommer att göra betalningar direkt till långivaren och banken är ute av det, förstås med vinst för poäng som debiteras konsumenten. Långivaren kan också ge bonuspoäng till banken, exempelvis för volym. I vissa fall kan en kreditlinje till och med tillhandahållas till bankiren från en annan källa än en direkt långivare, och i så fall kan bankören sälja lånet till någon part som köper den. Om de inte kan hitta en köpare är de fastna med det lånet och måste samla de månatliga betalningarna från konsumenten själva och betala eventuella ränta på kreditlinjen tills lånet har betalats tillbaka till kreditlinjen.

Slutligen finns det den direkta långivaren som har egna pengar och skapar egna riktlinjer för hypotekslån. Dessa är normalt stora institutioner med miljarder i tillgångar. De kan arbeta i olika aspekter när det gäller hypotekslån, vilket kan innebära att arbeta inom grossistarenan, tillhandahålla hypotekslån till konsumenter via en mäklare eller bankir, tillhandahålla kreditlinjer och delegerade försäkringsgarantier, eller de kan också handla direkt med låntagaren på detaljhandeln och eliminera mäklare och bankirer tillsammans.

I vilket fall som helst, när en konsument tar på ett hypotekslån, oavsett vem som äntligen kan äga det, kan villkoren för lånet inte förändras. Det är inte ovanligt att ett lån säljs och överförs många gånger under sin livstid.

Rekommenderad Redaktörens val