Innehållsförteckning:
Tilläggsmetoden och den direkta metoden är redovisningsstrategier för registrering av inkassofordringar. Medan ersättningsmetoden redovisar en osäkra fordonsskuld vid uppskattning vid kreditförsäljningen, rapporterar den direkta metoden skadeståndsanslaget när ett företag beslutar om vissa kundfordringar har blivit inkollectible. Baserat på allmänt accepterade redovisningsprinciper föredras ersättningsmetoden över den direkta metoden, eftersom den bättre matchar kostnaderna med försäljningen under samma period och korrekt anger värdet på kundfordringar.
Återbetalningsmetod
Termen ersättning i "ersättningsmetod" avser det beräknade beloppet kundfordringar utgående från den totala kreditförsäljningen som ett företag tror inte kommer att samlas in och bör därmed redovisas som en skuldkostnad vid tidpunkten för förlustuppskattningen. Företag gör uppskattning av ersättning för osäkra fordringar efter kreditförsäljning, baserat på tidigare erfarenhet, nuvarande marknadsförhållanden och en analys av utestående kundfordringar. Ersättningen är ett negativt konto på kundfordringar och tjänar därmed till en minskning av summan av kundfordringar.
Direkt metod
Den direkta metoden hänvisar specifikt till den direkta avskrivningen av de totala kundfordringarna när vissa konton har ansetts vara inköpbara. Mängden avskrivning för de inkassofria kundfordringarna är således en osäkra fordring på ett företag. Enligt den direkta metoden, vid tidpunkten för kreditförsäljningen, antar ett företag att alla kundfordringar är välskötta och rapporterar kundfordringar i sitt fulla försäljningsvärde. Vid avskrivning i framtiden är emellertid förlusten av kundfordringar eller uppkomsten av en osäkra fordran inte resultatet av försäljningen under senare period när avskrivningen sker, utan av den nuvarande krediten försäljning.
Matchande kostnad
Användningen av ersättningsmetoden är avsedd att matcha en osäkra fordonsutgift med kreditförsäljning under samma period, från vilken en förlust av kundfordringar uppstår i framtiden. Utan att rapportera en svag skuldkostnad under den period där relaterad kreditförsäljning görs understryker företag kostnader som används för att generera kreditförsäljningsrelaterade intäkter när de inte samlar in en del av kreditförsäljningen i kontanter under en framtida period. Under tiden överlåter företagen ut skuldkostnaden för den framtida perioden där kundfordringen faktiskt uppstår.
Bärvärde
Tilläggsmetoden används också för att uppnå ett korrekt redovisat värde för kundfordringar. Registrering av en ersättning för förväntade obliga- tiva kundfordringar resulterar i att utestående kundfordringar uppges till deras beräknade realisationsvärde, vilket är det belopp som ett bolag sannolikt kommer att samla in från kundfordringar. Godkännandemetoden anses vara en standard GAAP-metod, medan den direkta metoden endast är lämplig när beloppet som inte är inkapslat är oväsentligt. GAAP kräver att tillgångar, inklusive kundfordringar, omvärderas och minskas med det belopp som sannolikt kan uppskattas som rimligen kan beräknas, när företag tror att en tillgång har minskat i värde.