Skillnaden mellan ett frihandelsområde och en tullunion

Länder förenar ibland för att bilda ett frihandelsområde eller en tullunion för att främja handeln. Detta sker ofta med länder med gemensamma gränser. De två typerna av branschorganisationer är lika i många avseenden, men har en annan inställning till hur externa handelspartner behandlas.

Intern och extern handel

Både frihandelsområden och tullföreningar eliminerar mest inre handelshinder, såsom tullar och kvoter, på varor som tillverkas av dess medlemmar. Den grundläggande skillnaden mellan frihandelsavtal och tullföreningar innebär hantering av handel med externa nationer eller handelsgrupper. Varje frihandelsmedlem sätter sin egen extern handel politik. En tullunion å andra sidan ställer enhetliga avgifter och kvoter för extern handel för alla dess medlemmar.

Stora frihandelsavtal och tullunioner

NAFTA - bestående av Kanada, USA och Mexiko - är en framstående frihandelsavtal. Varor som produceras i USA kan till exempel importeras tullfritt av Kanada och Mexiko. Men vart och ett av de tre medlemsländerna sätter sin egen handelspolitik för varor som produceras av andra externa länder och tullföreningar.

Den viktigaste tullunionen är Europeiska unionen, bestående av 28 länder. Medlemskap i EU tillåter att varor som produceras av Storbritannien till exempel importeras tullfri av Frankrike - och av alla andra EU-medlemmar. Varor som produceras av utländska nationer eller tullföreningar är omfattas av samma avgifter och kvoter när den importeras av Storbritannien, Frankrike eller någon av de 26 övriga medlemmarna i EU.

Komplicerat men gratis

Medlemmar av frihandelsavtal kan föra handelsavtal med handelspartner utanför frihandelsavtalet. Detta gör det möjligt för en medlem att skräddarsy yttre handelspolitiken för att skydda vissa industrier eller produkter, eller för att dra nytta av vissa egenskaper för sin ekonomi. Emellertid komplicerar olika externa tullsatser bland frihandelsmedlemmar intern handel med varor som helt eller delvis produceras utanför föreningen.

NAFTA behandlar denna situation genom att ange ursprungsregler som bestämmer hur dessa varor behandlas inom gruppen.

Enkelt men begränsande

Den gemensamma utrikeshandelspolitiken i en tullunion banar väg för att produkter som importeras från fackföreningen flyttar mer fritt mellan medlemsländerna. En widget som importeras från Förenta staterna till Tyskland betalar EU: s gemensamma externa taxa och kan sedan sändas till Italien eller någon av de övriga 26 EU-medlemmarna utan taxa.

Ibland kan dock en medlemsnation finna den gemensamma utrikeshandelspolitiken begränsande. Det kan tvingas att ta ut högre avgifter än vad det annars skulle göra.

En tullunionsmedlem skulle inte kunna förhandla handelstransaktioner för att dra nytta av starka förbindelser med länder utanför unionen. Storbritannien, till exempel, kan inte förhandla om särskilda villkor med Kanada eller andra nationer med vilka det har långa handelsbindningar.