Innehållsförteckning:
En balansräkning består av olika tillgångar på ena sidan och skulder och eget kapital på andra sidan. Skulder och eget kapital hänvisas också till som fordringar på en företags tillgångar. Till skillnad från en typisk balansräkning som vanligen har lager, kundfordringar och anläggningstillgångar som är noterade på tillgångssidan, har en kommersiell banks balansräkning ofta lån och investeringar som huvudaktier. Huvudsakliga fordringar på en kommersiell banks balansräkning är inlåning och lån, i stället för typiska fordringar, såsom leverantörsskulder, vilket är ett huvudansvarskonto för icke-bankenheter.
Låne tillgångar
Lån är en stor tillgångskategori på en affärsbanks balansräkning, eftersom en bank är per definition en del av lånefinansieringen och den primära användningen av pengar är att utfärda lån till företag och konsumenter. Även om ett kommersiellt företag kan ha inkassofria kundfordringar, kan en bank ibland ha dåliga lån. För att bevara bankens tillgångsvärde måste det säkerställa kvaliteten på sina lån. På samma sätt som nedskrivning av eventuella osäkra tillgångar leder avskrivningar på förluster och minskar eget kapital.
Investerings tillgångar
Som en finansiell institution investerar en kommersiell bank också i olika finansiella värdepapper för att komplettera sina låneportföljer. En rätt blandning av investeringar hjälper till att kontrollera totala tillgångsrisker och ge likviditet för att täcka eventuella framtida skulder. En bank tillbringar relativt mindre pengar på fysiska tillgångar och investeringar är en annan stor tillgångskategori på en banks balansräkning. En bank kan investera i vissa värdepapper för spekulativa handelsändamål, vissa som investeringar som hålls till förfall för att tjäna högre avkastning och andra som tillgängliga för försäljning för att ge den nödvändiga likviditeten.
Deponeringskrav
En kommersiell bank har en unik fördel att få tillgång till kunddepositioner som en stor penningkälla. Både företag och privatpersoner lägger sina pengar med banker på en fortlöpande basis. Kunddepositioner är antingen tidpunkt för inlåningsränta eller inlösenbelopp utan ränta, vilket har olika konsekvenser för fordringar. Med tidsinbetalningar eller sparkonto kan en bank lättare hantera likviditeten i framtida fordringar men till vissa kostnader. Med inlåning på efterfrågan, eller kontrollerar konton, erhåller en bank fri finansiering men måste behålla en viss aktivitetslikviditet.
Lånefordringar
Låneutlåning utgör ytterligare stora fordringar på bankens balansräkning. En kommersiell bank lånar men lånar också. En bank kan utfärda kortfristiga sedlar och långfristiga bankobligationer samt bankcertifikat för att samla in pengar. Med hjälp av upplåning kan en bank ha större kontroll över att planera en insamlingsinsats för specifika investeringar och verksamheter, jämfört med att man använder sig av insättningar. Upplåning ökar dock finansiella risker om intäkterna inte växer och måste bibehållas inom en viss gräns mot nivån på bankernas egenkapital.